Miksi minä, erakkoutta ihannoiva, pääkaupunkiseudulle jumittunut turkulainen kiinnostun ihmisistä yhä uudestaan? Miksi ihmisen ja varsinkin nykyihmisen maailman kuvaaminen toistuu töissäni, on arvoitus. Ehkä minä siis sittenkin pidän ihmisistä?
Siitä pidän ainakin kun asiat sanotaan niin kuin ne ovat. Minun työni eivät täyty piilotetuista viesteistä eivätkä hienoista kikoista. Kuvaan asiat kuten ne näen. Katsojat ja muut kokijat tehkööt syvällisemmän tutkiskelun, itse olen siihen liian laiska. Tahdon melskata kuvataiteen temmellyskentällä miten haluan. En osaa tehdä kuvaa toisia tai edes itseäni varten. Teen kuvaa itsestäni. Täysin itsekkäästi.
Hur kommer det sig att jag, en Åbobo som sitter fast i huvudstadsregionen, som idealiserar eremitism, ändå gång på gång intresserar mig för människor? Det är en sann gåta varför bilder av människan och särskilt av den moderna människans värld ständigt dyker upp i mina arbeten. Kanske jag i alla fall gillar människor?
Jag gillar åtminstone att man säger saker rätt ut. Mina arbeten är inte fyllda av dolda budskap och fina knep. Jag beskriver saker så som jag ser dem. Tittare och andra intresserade får gärna göra djupare studier, själv är jag alltför lat för det. Jag vill härja fritt på bildkonstens tummelplats. Jag kan inte skapa bilder för andra eller ens för mig själv. Jag skapar bilder av mig själv. Fullständigt själviskt.
Why would I, a native of Turku, devoted to solitude yet rooted in the capital region, always be so interested in people? The reason why my work continues to picture people and the world of modern people in particular remains a mystery. Perhaps I really do like people?
In any case, I like it when things are said the way they really are. My work isn't full of hidden messages and gimmicks. I show things the way I see them. Anyone looking at my work is welcome to contemplate it more deeply – I’m just too lazy to bother. I want to do as I please and romp around in the field of art. I don’t know how to make images for others or even for myself. I make images of myself, in a completely selfish manner.